Kan man få nyttjanderätt genom hävd?

I ett ganska gammalt rättsfall kan man utläsa att för att man med framgång ska kunna påtala ”urminnes hävd” måste utnyttjandet påbörjats innan 1880-talet. Regeln ” urminnes hävd” upphörde 1972. Så därför måste nyttjandet redan innan dess pågått så länge att det då (1972) skulle kunna bedömas som urminnes hävd. Numera finns det inga lagregler som stödjer att nyttjanderätter eller för den delen servitut skulle uppkomma därför ett visst utnyttjande skett under en lång tid. Så sannolikt kan man i det allra flesta fall utgå ifrån att om någon anser sig ha fått en rättighet på detta sätt så är den nog inte juridiskt godtagbar. Men i speciella fall kan den påstådda rättigheten anses nödvändig för att fastigheten ska kunna fylla sitt ändamål. Det kanske faktiskt inte är möjligt att borra på den egna marken. I sådana lite speciella fall kan det bli fråga om att bilda rättigheten genom ett tvångsservitut. Det sker genom en lantmäteriförrättning och medför därför en förrättningskostnad i normala fall, samt att det ofta anses att det bör utgå en intrångsersättning.